AN-

TICIPA-

TION

Högskolan för Fotografi och Film, Göteborg, 2007

Juho Kuva, Anna Ganslandt, Simon Fagéus och Johan Bergström

Curator: Power Ekroth

Det engelska begreppet ”anticipation” finner sin svenska motsvarighet i det sällan använda ordet ”antecipering”, vilket betyder förväntan, hopp, föreställning, aning, förkänsla, förhoppning, försmak och föregripande av något i en framtid. Konstnärerna i utställningen Anticipation examinerades från Högskolan för Fotografi och Film våren 2007 med de verk som visas i utställningen. Verken kommer att visas under ett helt läsår i HFFs trapphus.

Ett trapphus är ett nav och en plats för transport i en byggnad – man är på väg någonstans när man vistas i det, uppåt eller neråt. Det går såklart att likna en trappa med både livet självt och utbildningssystemet som studenterna i utställningen genomgått. När man stegat upp till en avsats eller betat av ett år är det dags för nästa. Det sista trappsteget, examen, är fyllt av både förväntan och ångest, men framför allt kanske spänning. Vad väntar runt hörnet? Såklart har man förväntningar, rosa- och guldkantade drömmar och en nyfikenhet över vad som kommer att hända sedan. Man ska ut i ett arbetsliv där man förhoppningsvis kommer att använda sig av det man lärt sig under utbildningen.

I verken som visas kan man också finna en annan sorts Anticipation vilket tar utgångspunkt i helt andra och väsenskilda saker. På väg uppåt i utställningen är den förste konstnären som man möter Johan Bergström och hans fotografiserie Nostalgia, 2007. I begreppet nostalgi ligger att en förtid har passerat, en era försvunnit och att man nu befinner sig någon annanstans i livet men ser tillbaka. Genom att försöka fånga ett ögonblick och därigenom söka se tillbaka på en historia förbereder man sig också på vad som komma skall. Vad händer sedan? Kommer man att uppleva något nytt och lika bra?

Filmen Manus, 2007 av Simon Fagéus tar fasta på den del av en narrativ struktur i ett filmmanus som bygger upp en känsla av att något komma skall, måhända ödesdigert. En spänning byggs upp med hjälp av bilder och musik och publiken väntar otåligt på nästa förlösande scen. Filmen Manus är 88 minuter lång och släpper inte taget om detta moment.

Juho Kuvas fotografiska serie I Love Them Both, 2007 behandlar till del också en nostalgisk känsla. Fotografierna föreställer porträtt på en man och på ett landskap som för Kuva hör ihop. Landskapet är Lappland och mannen som är porträtterad är Kuvas far – bägge har betytt mycket för Kuva och är sammankopplade med varandra genom resor tillsammans till platsen.

Högst upp i trapphuset återfinns Anna Ganslands installation Voiceover, 2007. Filmen, som inte innehåller en enda föreställande bild målar istället upp den mest intrikata bilden – den i vår egen fantasi. Vi får följa med på en resa där berättartekniken håller betraktaren fången i en önskan om att få reda på vad som händer. Verket kommer dessutom att förändras över tid, vilket den uppmärksamme kommer att lägga märke till.

Bra konst, antingen det handlar om filmkonst, litteratur, teater eller visuell konst, har en förmåga att upprätthålla ett förhållande mellan avsändare och mottagare, konstnär och betraktare. Det handlar också givetvis om betraktarens förväntningar – kommer de att bli uppfyllda, överträffade eller besvikna? Kanske är förväntan i sig själv den mest belönande känslan.